En berättelse

Utrymme

Med en svepande rörelse förde hon kläderna åt sidan. De tunna galgarna rörde sig villigt och föste hennes utstyrslar mot kanten. De tunna tygerna släppte ifrån sig den luft de hållt mellan sig och lämnade ett gapande hål i den möbel som inrymde allt hon hade att klä på sig.

Var det bra eller dåligt? Här fanns massor av utrymme. Varken hon eller hennes kläder behövde känna sig trångbodda.

Men fick hon plats med det liv hon önskat sig? Räcker en handfull klänningar? Varför var alla svarta för? Försökte hon gömma sig i dem eller ville hon synas?

Hon skakade på huvudet och smällde igen garderobsdörren. Så mycket man nu kunde smälla med något så lätt. Den gav knappt ifrån sig något ljud alls.

Till skillnad från henne själv, som alltid pratade högst, hördes mest. För att hon inte riktigt trodde på sin egen existens?

Men hon var ju här, och det spelade ju ingen roll om någon såg henne eller inte…