En berättelse

Just another WordPress site
  • Home
  • Sample Page
  • Vad är detta?
  • Var med!
1 Mar 2009

TV och nudlar

Hon slängde jackan på golvet och sparkade av sig skorna. Så fort man kom in från kylan blev man alldeles för varm. Hon måste få av sig allt fort innan hon började svettas. Trött slängde hon sig på soffan. Hon slog på tv:n och stängde av sig själv.  Imorgon var det fredag, och hon hade ingen plan. Men hon orkade inte ringa runt till folk nu. Leta desperat efter något kul att hitta på. Bara det faktum att hon kände sig desperat efter en plan fick henne att inte vilja skaffa någon. Bevisa för sig själv att hon inte behövde gå ut en fredag. Att hon kunde hitta på något viktigare att göra. Hon borde ju ändå städa. Det låg kläder överallt där hon slängt av sig dem och sedan inte orkat lägga dem på rätt plats. Tröjor över hela lägenheten. Underkläder i soffan. Hon kunde i alla fall inte bjuda hem någon när det såg ut såhär. Hon måste städa först.

Men idag orkade hon inte. Hon var trött i huvudet. Trött i kroppen. Och hon var hungrig. Inte så att magen skrek, utan känslan av att hon borde laga mat för att inte bli hungrig senare. Man måste äta om man ska må bra. Hon hoppade över alldeles för många måltider. Inte på grund av att hon inte var nöjd med sin vikt, utan för att hon hellre sov än åt frukost, och inte kände sig inspirerad att göra mat till sig själv på kvällen. Hon frös. Ett tecken på att hon borde äta. Men aptit hade hon inte.

Hon vaknade med huvudvärk någon timme senare. Tröttare än när hon somnat framför något meningslöst program. Hon visste inte ens vad det handlat om. Vad hade det för betydelse? Hon suckade och masade sig iväg till köket. Erkände sig besegrad. Fortfarande inte hungrig, men sugen på att äta någonting.

Medan nudlarna kokade diskade hon lite av all disk hon lämnat från andra dagar. Någon gång måste hon ju diska alltihop. Men inte just nu. Hon var för trött. Hon övervägde att koka kaffe. Men hon visste att det inte skulle ge henne energi utan bara ge henne sömnproblem. “The drugs don’t work, they just make me worse…” nynnade hon av gammal vana.

Hon lämnade tallriken på soffbordet när hon gick och la sig. Vad spelade det för roll om den stod där? Hon skulle diska den sen. Men inte nu. Hon hade redan varit uppe för länge. Hon skulle vara trött på jobbet imorgon. Regnet smattrade mot fönstret. Så bra då. Ännu slaskigare imorgon.

wikilänk

This entry was posted on Sunday, March 1st, 2009 at 1:27 pm by Vidde and is filed under Historien. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

Leave a Reply

Click here to cancel reply.

CommentLuv badgeShow more posts

« How does it feel?
Frukost »
  • Recent Posts

    • Höstfåglar
    • Utrymme
    • Höstpromenad
    • Interaktivitet – Wiki och grejer
    • Bottenlös
  • Recent Comments

    • Anna on Höstfåglar
    • Johanna on Höstfåglar
    • Ljudboksblogg on Höstfåglar
    • Lella on Höstfåglar
    • Hotel Casin Man on Frukost
  • Archives

    • October 2011
    • June 2011
    • July 2010
    • September 2009
    • June 2009
    • March 2009
    • February 2009
  • Categories

    • Historien
    • Om
  • Meta

    • Log in
    • Entries feed
    • Comments feed
    • WordPress.org
En berättelse is proudly powered by WordPress
Design & code by Jonk
Entries (RSS) and Comments (RSS).