27
Feb
2009
Snöslask
Killen mitt emot henne såg sorgsen ut, tyckte hon. Hon kunde se att han längtade efter något och hon undrade vad det var. Var han sorgsen eller var han neutral? Hon kanske lät sina egna känslor speglas i hans anletsdrag. Han kanske var hundra mil bort i tankarna. Det kanske var därför hans blick var så tom. Han kanske bara satt och mindes sommaren. Som hon själv längtade efter den! Hon undrade vad han gjort under sommaren. Han såg stark ut. Kanske hade han klättrat i berg. Hoppat fallskärm. Paddlat i forsar. Eller något annat som hon aldrig skulle våga. Han slöt ögonen. Hon insåg att hon hade glott på honom och vände sig generat mot fönstret. Försökte se sin spegelbild fast världen utanför var för fylld av ljus. Om det hade varit mörkt hade hon sluppit se kladdet därute.
Snöslasket drev henne till vansinne. Hon blev blöt när hon gick mellan tåget och hemmet. Hennes nya skor blev förstörda. Hon hatade sig själv för att hon brydde sig om det. Hon ville inte vara sån. Men hon hade köpt dem för att hon behövde känna sig snygg. Hon behövde känna att hon var något att ha. Någon med snygga skor. Så ytligt.