28
Feb
2009
How does it feel?
Han såg sig över axeln igen. Han trodde egentligen inte att tiden skulle hinna ifatt honom, men det är bäst att vara på den säkra sidan. Det är svårt att minnas vägen man gått när man inte tittar framåt. Inge minnen av husens framsidor, men väl deras baksidor. Man kan minnas drömmar –dagdrömmar, nattliga drömmar. Ju mer man tänker på dem ju tydligare blir de. Deras språk, associationer. De blir verkligare, verklighet.
Kanske inte i sin egen rätt, men vad spelar det för roll? Starka minnen är inte starkare än de svaga, bara upprepade flera gånger, innötta. Husens baksidor är upprepade. Utnötta fönsterbrädor, flagnad färg. 17A, 19A, 21A, trappuppgångar med livsöden innanför varje dörr. Människor två meter ifrån varandra, skilda av betong. Samhörighet, kultur, kärlek, hat. Betong.
Han var inte bitter, men inte heller särskilt upprymd. Bilderna blixtrade förbi fort, inte för fort för att uppfatta men för att skapa känslor, affekt. Som när man är för snabb med fjärrkontrollen för att förstå någon handling. Är det rastlöshet eller borde man hitta något annat att använda tiden till? Kanske är bilderna för starka, minnena för lättaktiverade. Det var dammigt bakom hans TV, dammigt i bakhuvudet.
Det är jobbigt att bara hitta hem tänkte han, men kanske jobbigare att inte ens hitta dit. How does it feel? Yeah, how does it feel? Rolling Stones gjorde en cover på den. Det var några år sedan. Det var inte likt honom att snubbla in på en bar på det här sättet, det kändes lite obekvämt, men han satte sig vid bardisken. En stor stark som vanligt, då slipper man botanisera i menyn. Det kändes lite ensamt tyckte han, baren var visserligen ganska tom såhär en torsdagskväll, men problemet var snarare att han inte kände en enda person här inne. Hur dricker man en öl ensam utan att se ensam ut? För sådant krävs en särskild talang. Eller en bok.
Ensamhet. Är det dåligt eller bara obehagligt? Varken eller, tyckte han, men de andra kan ju tro något annat om honom. Det var därför han tittade ner i bardisken som om den var en bok, fast med lite slappare blick. Det var kanske Pripps Blå de hade i fatet. All sådan där öl smakar likadant, blaskig, utblandad för att hindra överförsfriskning, eller kanske för att spara en slant åt baren. Men den är lätt att beställa. Hur många gånger hade han inte lutat sig över en bardisk, skrikit en stör stark samtidigt som musiken dunkade så starkt att bartenderns yrke blivit snarlikt en professionell läppläsares.
Han hällde i sig det sista av ölen och funderare på om det var dags att gå hemåt. Han såg sig villrådigt omkring och fick syn på en ung kvinna han för en sekunde trodde att han kände. Han hann inte ens forma läpparna till en hälsning innan han insåg att hon bara liknade någon, något, en svunnen tid. Hon gick förbi honom längre in i baren.
Han var intresserad av andra människor, men mest på håll. Då kan man inte slå sönder sina fördomar, värderingar, normer. Hon var en vacker varelse men tyvärr säger det ingenting om hennes personlighet. Ändå hade hon från den stunden ett liv, en historia, i hans huvud. Skulle hennes väg korsa hans igen skulle han känna igen henne på riktigt. Skulle hon känna igen honom? Det sägs att män tänker mycket på sex, någon slags biologisk drift. Tänkte han på det nu, eller handlade det inte snarare om estetik? Han lyckades aldrig tänka sig att ha sex med människor han såg, även om han försökte. Det blev så platt, tvådimensionellt. Han visste inte varför men han satte någon slags stolthet i det.
Han såg sig över axeln innan han bestämde sig för att ge sig av hemåt. Han kände sig trött men det var nog inte därför han bestämde sig för att gå, han var nästan alltid dåsig. Det berodde int e på sömnlösa nätter, snarare drömlösa. Kanske berodde det på att han drömde så mycket på dagarna.
På vägen hem kändes fötterna snäppet tyngre än när han gått ut. Det hade börjat regna och staden var som insvept i en grå dimma. Käglor av ljus bildades av lyktstolparnas sken och synen fick honom nästan att tro att det regnar bara för att skapa en viss stämning. I regnet är ingen vacker, vi reduceras till människor. Rinnande smink, tunga tröjor, tunga skor. Väl hemma var låset också tungt.