En berättelse

Höstpromenad

Solen sken. Hon bestämde sig för att ta en promenad i skogen. Varför gjorde hon inte det oftare? Äntligen hade hon en ledig dag. En dag helt för sig själv. Det var så ovanligt att hon hade svårt att ta itu med allt det där hon inte tyckte att hon hann med i vanliga fall.

En helt ledig dag. Varför skulle man slösa bort den på att dammsuga?

Löven på träden som omslöt henne sprakade med sitt höstfyrverkeri. Egentligen skrek de bara ut sin existens innan de dog och föll av träden. Eller var det tvärtom? Föll de först och dog sedan?

Hon funderade över om hon var ett höstlöv medan musiken pumpade i öronen. Promenera i tystnad hade inte ens fallit henne in. Men hon var inte säker på att hon gillade den här sortens musik. Hon borde göra det. Det passade in på den hon ville vara. Men hon uppskattade den inte. Sjöng inte med.

Hon snabbade på takten och bestämde sig för att tanka hem något bättre när hon kom hem. Och dammsuga. Fast först måste hon ju ta upp alla saker från golvet… det kändes inte lika jobbigt att tänka på nu när hon hade distansierat sig från sitt hem, från sig själv. Hon såg på sig själv på avstånd. Gillade hon vad hon såg? Hon var så van vid sig själv att hon hade glömt vad hon egentligen tyckte.

Hur långt bort behövde hon åka för att ta reda på det?

wikilänk