1
Mar
2009
Oupplevda ögonblick
Han vaknade av sig själv en minut innan väckarklockan ringde. Han hatade det faktum att hans liv var så inrutat att han undermedvetet visste när det var dags att gå upp. Dagarna var fyllda av måsten så att hans eget liv inte verkade få plats.
Hans försök att vara spontan igår hade inte direkt varit någon succé. Idén hade varit att göra något själv. Ta en öl själv och vara nöjd med livet. Men han hade spenderat tiden med att önska att någon han kände varit där. Till och med när en snygg tjej uppenbarat sig hade han bara varit besviken över att hon inte varit någon han redan träffat.
Luften var gnistrande kall när han gick till pendeltåget. Solen verkade kunna uppenbara sig idag. Efter regn kommer sol, tänkte han och önskade att något mer originellt hade kunnat dyka upp i hans huvud.
Instinktivt grävde han efter mobilen i fickan. Solens första strålar bröts genom isen på en gren, och han måste föreviga ögonblicket. Det var för vackert för att missas. Han ställde in närbildsläget och knäppte av. Sedan gick han vidare. Ökade på stegen för att hinna med tåget. Ögonblicket låg i hans ficka utan att någon hade njutit av det. Han skulle ladda upp det på facebook när han kom hem. Om han nu skulle minnas ett ögonblick han inte upplevt.