27
Feb
2009
Längtan
Hon satt kvar när alla andra gick av. Trängdes. Vad hade de så bråttom till? Mådde de bättre av att stressa? Vad hann de göra när de kom hem två minuter tidigare eftersom de nästan trampat ner varandra i sin iver att komma fram fortare?
När vagnen var nästan tom reste hon sig och gick långsamt ut. Hon såg mot höghusen. Sitt hem. Det var inte naturligt. Människor skulle inte staplas på varandra. Packas i lådor av betong och förvaras. Hon måste resa bort. Långt bort. Eller i alla fall till någon varm plats.
Hon fnyste. Hon visste vad som skulle hända. Hon brukade drömma om vita sandstränder. Om exotiska platser och om äventyr. Möte med spännande människor i länder där allt var annorlunda. Människor som förstod livets sanna värden och som njöt av varje stund därför att livet är en värdefull gåva.
Och sedan brukade hon och hennes tjejkompisar boka någon billig resa till någon ort som visade sig vara så nerlusad med turister att man knappt kunde hitta ortsbefolkningen. Och när man stötte på infödingarna var de bara intresserade av att skaffa sig de lättlurade turisternas pengar och hade spenderat hela sina liv med att lista ut hur man bäst fick dem att ge bort sina slantar.
Och de söp alldeles för mycket. För att ”Nu är det party!” och den som inte festar är tråkig. Och när de kom hem kände de sig inte alls utvilade eller förfriskade utan bara trötta och lurade.